Långö har tidigare varit ett municipalsamhälle.
För er som glömt vad ett municipalsamhälle är berättar jag det. Det är en del av en
landskommun som gränsar till tätare bebyggelse m.m. K.m:t har föreskrivit tillämpning
av en eller flera av de sk. stadsstadgarna dvs. ordningsstadgan, byggnadslagen och
byggnadsstadgan, brandlagen samt hälsovårdsstadgan i vad de gälla stad.
Municipalsamhället har begränsade uppgifter och äger endast att handla de angelägenheter
som föranledes av de för municipalsamhälle gällande stadsstadgornas tillämpning inom
samhället. Härför har municipalsamhället institutioner så som municipalfullmäktige
och municipalnämnd. Utom i fråga om nämnda speciella uppgifter tillhör municipalsamhället
landskommunen och dess invånare äro skatteskyldiga och röstberättigade både inom
samhället och landskommunen. Municipalsamhällets organisation regleras i kommunlagen
1953 § 79 - 82. Efter den nya kommunallagens genomförande 1/1 1952 är avsikten att
tätorternas behov skola kunna tillgodoses av landskommunerna själva utan att
municipalsamhälle behöver bildas. Antalet municipalsamhälle var 1/1 1953 , 170 stycken i landet.
För Långö municipalsamhälle bildades 1910 en styrelse med följande ledamöter.
- Redaktör J.A Henricsson
- Snickaren J. Svensson
- Folkskolläraren S. Lövdahl
- Verkmästaren C. Andersson
- Förmannen A.- Hallström
- Snickaren PM Svensson
- Till suppleanter utsågs
- Muraren E. Johansson
- Varvsarbetaren J. Sandberg
- Stuferiförmannen G. Brolin
Kommittéer utsågs på municipalsamhällets stämmor. Där fanns kommittéer i
ekonomifrågor,
för anskaffande av brandbrickor och brandspruta och andra brandattaraljer.Kommittéer för
anskaffande av signalhorn och kommittéer för inkomst och utgiftstat. Kommitéer för att utse
lämplig avstjälpningsplats för sopor jämte andra fyllnadsämnen. Kommittén för besiktning av
bron samt samhällets gator. Kommittén för gatureglering och kommittén för författande av
skrivelser i inkorporeringsfrågan. Det fanns också en kommitté som skötte inköpen av samtliga
inom samhället osålda tomter.
Belysningskommitté fanns liksom kommittén för invigningsfesten av elektrisk belysning.
Inte att förglömma kommittén för uthyrning av samhällets jord till potatisland och
kommittén för upptagande av större lån. Kommittén för reparation av Långö bro fanns liksom kommittén
för iordningsställande av Långö källa. Det fanns också en kommitté för upprättande av
nödvändiga tomtkartor och kopior enligt nya stadsplanen ( 1917 ).
Det fanns också andra kommittéer som tex. den för samhällets förskönande genom
trädplantering. Det fanns också en kommitté som handlade inköp av jordfastighet B1 och B2 dels för tilläggsplats
för Nättrabybåtarna med dito upplagsplats. ( 1920 ) Det fanns också en kommitté vilken skall
vidtaga närmare åtgärder för att få förbidelsled mellan Långö och fastlandet. (Brofrågan 1921 )
Skolkommittén, arbetslöshetskommittén kommittén för nytt reglemente för
belysningsstolpar.
Kommittén som fått i uppdrag att inkomma med kostandsförslag för reparationsarbete å
Långö bro (1923). Bro och inkorporreringskommittén och kommittén för Långö bro ( 1924 )
liksom Parkkommittén för anläggning av vattenbrunn å Långö torg ( 1925 ) och kommittén för
påtänkt brandbil ( 1926 ) fanns också. År 1915 påkallades av Långö municipalsamhälle åtgärder för att erhålla bättre broförbindelser
med staden, och utarbetades efter förordnande av vederbörande myndighet föreslog i två
alternativ av distriktsingenjören Einar Sahlén.
Sökandena begärde att brobyggnaden skulle bekostas av staten. Efter att staden för sin del
vägrat att åtaga sig detta fullföljdes ärendet i högsta instans, vilken ådömde staden att till
lika del med Östra härads vägdistrikt utföra och bekosta arbetet mot att det att staten
lämnade 2/3- delar av den beräknande kostnaden. Det ursprungliga förslaget visade sig för
dyrbart, varför nytt och ur ekonomisk synpunkt lämpligare förslag utarbetades av
byggnadschefen Lagergreén. Detta förslag vann bifall av parterna i ärendet liksom av
väg och vattenbyggnadsstyrelsen samt i sista hand av K.M:t, som beviljade anslag av
brobyggnadsfonden. Denna bro som f.n. är under byggnad, skall utföras av kontinuerliga
stålbalkar med skarvar i nollpunkterna. På bärbalkarna utlägges tvärbalkar av stål och på
dessa kontinuerliga armerade plattor av betong. Räcket görs av vinkeljärn. Brons totala längd
är 146 m fördelad på 9 spann om 14 m vardera och två spann om 10 m i varje.
Grundläggningen utförs av träpålar med på dessa gjutna pelare och landfästen av armerad betong.
Brobanans totala bredd blir 5 m inklusive 2 gångbanor om 0,4 m vardera. Kostnaden är beräknad
till 135.000 kr. Har noterat några utdrag från municipalsamhällets stämmor. Måndagen 13 juni hade man ett extra möte 1921. I § 5 kan man läsa att:
På av municipalnämnden framställt förbud mot förtärandet av alkoholhaltiga drycker å gata
eller annan offentlig plats inom municipalsamhället. Likaså beslutades att kortspel ej heller
får bedrivas å dylika platser. Förseelse härmed straffas med böter från och med 5 kronor
till och med 25 kronor.
I protokollet från Långö municipalsamhälle som hölls i skolhuset 28 december 1921 kan man
läsa i §7 Till ledamöter i belysningsstyrelsen för 4 år återvaldes modellsnickaren
K E Silverberg och nyvalde Sergeanten S Rasmusson den sistnämnde med 14 röster mot 3,
som tillföll maskinisten J A Persson
I samma protokoll § 11 : Till ledamöter i brandstyrelsen för 2 år återvaldes maskinisten
K A Andersson samt nyvaldes maskinisten S. Gustavsson och sågverksarb. John Eriksson.
§ 12 Till brandchef för 2 år nyvaldes charkuterihandlare Svante Sjöstrand och till vice brandchef
för samma tid återvaldes byggm. John Svensson Protokoll från Långö skolhus 7 maj 1923 § 7
Red. J A Henricsson hade på förekommen anledning anhållit att bliva befriad från uppdraget
att vara ledamot i bro och inkorporeringskommittén. Som motivering härför framhöll Henricsson
att från kommitterade påpekats att vid valet till ordf. i kommittéerna att de ej ansett honom
lämplig på denna plats. Då de förmodade att han tänkte arbeta mot såväl inkorporeringen som
frågan om brons förläggning över lilla Pantarholmen. Då detta enligt Henricssons åsikt innebar
att han, enligt kommitterades mening kommer att arbeta emot en sak som stämman valt honom
att arbeta för och kommittén sålunda betecknat honom som förrädare avsåg han sig ej kunna
samarbeta med en dylik kommitté.
Efter en kort debatt, varvid de närvarande kommitterade Arvid Larsson och Erik Brusguini
försvarade kommitterades handlingssätt beslutade stämman på av Henricssons angivna
skäl befria honom från uppdraget ifråga. Då ingen av de därefter föreslagna var villig åtaga sig
kommittéuppdraget, kunde ej förättas nytt val, utan överlämnades åt kommitténs övriga
ledamöter att fullfölja arbetet.
Redaktör J.A. Henricsson var född i Istorps socken i Älfsborgs län 15 februari 1859.
Hans far var Istorps första skollärare och härstammade från Småland. Henricsson anammade
tidigt de socialistiska idealen och blev en stor man inom partiet. Han kom så småningom till Sundsvall och var med att organisera fackföreningar och var ute
i landet och agiterade för att arbetarna skulle organisera sig. Han var också redaktör
för Sundsvalls socialdemokratiska tidning. Så småningom kom han med i partistyrelsen och blev ett aktat namn i rörelsen.
Blekinges socialdemokratiska tidning hette då Blekinge Folkblad. Den kom ut bara veckovis
och var dåligt organiserad. Partistyrelsen föreslog att Henricsson skulle komma till Blekinge
och ta hand om ledarskapet för tidningen. Så skedde också och den 3 april 1906 tilträdde han sin tjänst som chefredaktör på Blekinge Folkblad.
Henricsson hade bakom sig en bana där han också arbetat som rallare och varit grenadjär.
I Blekinge ordnades bostad åt han och hans familj på Långö. Här kallades han borgmästaren
av Långö. Han var ordförande i Municipalsamhället och innehade ett flertal politiska uppdrag.
Henricssons person utstrålar värme och äkthet. Han arbetade intensivt för de ideal han trodde på
men var respekterad även bland sina politiska motståndare. Han medverkade till att rusta upp
Blekinge Folkblad som nu heter Sydöstra Sveriges Dagblad. Henricsson fick kämpa hårt och det var många olika viljor som ville prägla tidningens utformning.
Henricsson var en naturmänniska och beskriver i sin självbiografi att lugnet i de Norrländska
skogarna många gånger var till välbehag när han skulle samla sig inför de politiska stridigheter
som rådde. Men han kom också att trivas här i Sveriges Trädgård och hade många vänner.
Långö låg honom varmt om hjärtat och han var en av grundarna till utvecklingen på ön.
Långö tillhörde Augerums församling där numera Henricsson ligger i sin vila. Henricsson var
en vidsynt och stor tänkare och hans minne är väl värt att bevara.
Klicka här för mera historia ........ !
|